Direktlänk till inlägg 26 september 2010
För tredje året i rad har Historiska museet en brödfestival. Jag besökte festivalen under söndagen. I entrén hade några av Stockholms främsta bagerier försäljning av bröd. Man fick provsmaka och ta del av goda råd.
På Historiska museets innergård visade och berättade en arkeolog om säd, malning och gräddningsmetoder under vikingatiden. Man malde kornen med hjälp av två stenar. Det man visste var att degen bara jäste om den gjordes i ett speciellt trätråg men man visste inte varför (att surdegskultur satte sig i porerna i trät som började äta kolhydrater och utveckla kolsyra).
Man gräddade i runda järn med handtag eller i en lerugn. Jag provade på att baka ett bröd och grädda det i lerugnen.
Jag var också på en föreläsning om svenska brödtraditioner och regionala skillnader med Magnus Magnusson från Sveriges Bagare och Konditorer. Han berättade bl.a varför vi äter sött matbröd i Sverige (vilket är ganska unikt för Sverige). Det beror på att staten under andra världskriget bestämde att socker skulle ingå i matbröd som ingrediens. Vi hade gott om svenska sockerbetor som drygade ut brödet samt gav billig energi. Svenskarna vande sig vid det söta matbrödet så därför har vi sött matbröd i Sverige.
Sedan var jag på en workshop med Manfred Enoksson (som jag träffade på vid förra årets Smaklustmässa). Han är bagerimästare på Saltåkvarn. Han berättade hur man lyckas med sin surdeg. Viktigt är att lära sig att titta, lukta, känna och smaka sig fram.
Vi fick med oss surdegssats och recept hem.
I hörsalen bjöd ett antal ambassader på sina brödspecialiteter. Tunisien, Slovakien, Schweiz, Kroatien och Estland var representerade när jag var där.
Brödet från Estland var mest smakrikt eftersom det bakas av råg och surdeg. Övriga länder hade bröd bakat av vete med olika smaksättningar.
När jag var vid Estlands brödbord och uttryckte mitt gillande så fick jag en hel kasse med bröd med mig hem – gratis! Jag fick också med mig en historia om brödets betydelse för estländarna;
”Efter mycket massmedial uppmärksamhet med löpsedlar och artiklar; fick Harri sin mamma Amalie till Sverige. Efter en separation på 15 år landar Amalie 1959 på Bromma flygplats. Med sig i resväskan har hon surdeg. Det avgörande var förmodligen ett brev,där Harri hotade att släppa ut en gris framför Nikita Krustjov som skulle besöka Sverige sommaren 1959, om inte Amalie fick komma till sin son. Brevet gick via Moskva och tog tre veckor innan det kom fram. Samtidigt med brevet kom polisen och meddelade att hon hade en halvtimme på sig att packa. Ett samtal med sonen hann hon med: Vad vill du att jag tar med mig? - Surdeg.”
Av Forsa hembageri från Uppsala köpte jag två Gran blancbröd till ett mycket förmånligt pris och fick två kassar med bröd på köpet, rågbröd och valnötsbröd. Rykande färskt; bakade på plats. De gav också surdegsstart till alla som ville ha – både av råg och vete. Recept fick jag också av bagaren som han skrev ner till mig.
Degen blandas i en assistent -allt utom mjölet. Arbetas på låg hastighet under 10 min. Saltet ska tillsättas mot slutet.
Tidningen ”Bröd” delades ut till alla som besökte festivalen. En bilaga var fylld med information riktade till ungdomar som vill bli bagare och konditorer. Jag fick med mig ett gäng tidningar som kanske kan inspirera mina elever till detta yrkesval.
Brödets historia taget direkt ur denna bilaga från 2010;
”Bröd är känt sedan fornhistorisk tid och i de flesta kulturer. Brödet utvecklades i Mesopotamien ur gröten som bakades på stenar som glödgats. Bakugnens tillkomst blev ett avgörande faktor för den framtida utvecklingen; den uppfanns i Egypten för 6000 år sedan. Den romerska staden Pompeji hade bagerier. I Sverige har arkeologer hittat bröd som bakats på vikingatiden. Av hävd är det ljusa vetebrödet utbrett i Väst- och Sydeuropa samt Nordamerika. Det mörka rågbrödet hör däremot hemma i Mellan- Öst och Nordeuropa.”